Ofta har man en känsla av att problem alltid uppfattas som något negativt. Något som man skall försöka undvika. Man skjuter dem åt sidan och försöker dölja dem genom att tänka ”positivt” och koncentrera sig på det som trots allt är bra. Denna typ av positivt tänkande anser jag är farligt och underminerande. Det är ju problemen som visar var vi kan hitta vägar för en utveckling. Det är ju genom att diskutera dem vi kan utvärdera vår verksamhet och hitta vägar att förbättra den. Jag har ibland när jag vid diskussioner inom beslutande kretsar framfört synpunkter mötts av inställningen att ”måste du vara besvärlig nu igen?” Det kan vara motiverat, men jag anser att för att komma framåt måste några vara besvärliga. Slår man sig till ro med sakernas tillstånd är man farligt ute. Dels ser man inte faktorer som ev utvecklas negativt och man skapar inte heller någon positiv utveckling. Vår benägenhet att alltid vilja vara överens och undvika debatter leder inte framåt. Man måste också kunna framföra kontroversiella synpunkter utan att det skapas osämja. Det är ju inte värre än att diskussionen får visa vem som har rätt eller fel. Det värsta jag vet är när argumentet :”det vore bra om……. men”. Om det finns ett ”men” som motverkar det som skulle vara bra så se till att få bort det !! Det går kanske inte att få allt som man vill ha det men något i rätt riktning kanske kan åstadkommas. Man får inte resignera inför problem. Att inse och bearbeta problemen anser jag vara ett för sporten betydligt mer positivt tänkande än att undvika dem.
Bo Tibblin 