Vid genomgång av samtliga regionala och nationella propositioner fram t.o.m. den 1 april hittar man 19 MsvB:4 och 4 MsvB:5 klasser. Är inte detta en fördelning som väl talar om vilken svag rekryteringsbas som byggs upp underifrån? Här måste kvaliteten höjas genom att MsvB:4 underkänns som kvalklass till MsvA. Härigenom kommer de ryttare som vill komma vidare att dirigeras över till MsvB:5 och dessa klasser kan förhoppningsvis bli större. Ofta hör man den berättigade invändningen från arrangörer att det blir så få starter i dessa klasser, att det inte är ekonomiskt motiverat att skriva ut dem. Det får givetvis inte vara så att arrangörernas ekonomi skall styra sportens utveckling. Om man kräver adekvata kvalklasser är det väl de för sportens utveckling ansvariga som får träda in och göra det möjligt att ordna dessa klasser. Detta skulle kunna göras genom att befria de klasserna från avgifter eller genom subvention. Finns det inga pengar? Då får man kanske omprioritera i budgeten. Är man intresserad av att bibehålla och utveckla kvaliteten på svensk dressyr är det en skrämmande tanke att mängden ryttare, som vill starta i lättare klasser skall vara avgörande för tävlingssystemet. För att ytterligare motivera MsvB:5 som kvalklass till MsvA skulle man som i Tyskland kunna lägga in kvartspiruetter i programmet. När man ser propositioner i dag undrar man varför vi skall ha alla dessa program när det är så få av dem som används?