När det gäller behovet av reformering av system är domarutbildningen ett sådant. Jag var själv med och skapade det upplägg, som gäller i dag. Men jag är inte dummare än att jag inser att det behöver moderniseras. I dag är rekryteringsbasen en helt annan än när detta skapades. Dessutom är behovet av antal domare mycket större i dag. Detta måste mötas med nytänkande. Behovet får inte minska kvaliteten eftersom domarna är helt avgörande för dressyrens framtid. Därför är det oerhört viktigt att de som antas till domarutbildning besitter de kunskaper och den erfarenhet som är viktig för att kunna fungera tillräckligt bra. Det räcker inte med att tycka att det ”kunde vara roligt” att döma. Det är visserligen en av förutsättningarna. Men man måste också ha genom erfarenhet vunna kunskaper – både teoretiskt och praktiskt. Den teoretiska delen kan vem som helst läsa sig till. Men att i praktiken värdera och sätta betyg är något som kräver relativt lång erfarenhet. Att döma lär man sig inte i skolbänken. Eftersom man innan man antagits till utbildningen inte kan ha någon praktisk erfarenhet att döma måste inträdeskraven – förutom teoretisk kunskap – vara baserade på gedigen erfarenhet i utbildning av hästar och ryttare. Detta skall visas genom uppnådda utbildningsresultat. Detta är viktigare än att ha tävlingserfarenhet. De krav på tävlingserfarenhet som ställs idag kan man skaffa sig genom att låna en häst och rida angivna klasser på den krävda procenten. Detta saknar helt värde i sammanhanget.  Själva bedömningsträningen måste sedan utföras både teoretiskt och praktiskt. Den praktiska delen kan förläggas till tävlingar, där aktuell utbildare dömer. Det är en helt annan sak att döma på tävling mot att sitta och diskutera utvalda rörelser på en kurs. De nya måste lära sig av de erfarna och det måste ske i verkligheten. Praktiken skulle omfatta ett större antal tillfällen och  vara obligatorisk. Respektive utbildare kan sedan avgöra när en aspirant är färdig att döma på egen hand. Med utgångspunkt från detta kan sedan eleven godkännas till respektive kategori. Uppgraderingen till högre kategori behöver då inte vara bundet till visst antal kurser utan baseras på domarens kapacitet. På detta sätt kan lämpliga kandidater snabbare avancera och hinner inte tappa sugen genom att de kvarhålls i ett bromsande system. 

Det är i detta sammanhang viktigt att taga vara på engagerade och erfarna personer, som redan har stor utbildnings-, tränings- och tävlingserfarenhet. Det är dem vi behöver när det gäller rekryteringen till högre kategorier. Det kan inte vara rimligt att ryttare som tävlat och utbildat hästar till GP-nivå skall behöva traska igenom hela systemet för att avancera. Här måste det till en ”snabbfil” så att de kan gå in på t.ex  MsvA nivå och en specialanpassad utbildning. Detta är också viktigt, när det gäller rekryteringen av internationella domare. Med de bestämmelser som gäller för detta kan man inte vara för gammal när man börjar döma GP.  Ser man hur det ser ut i dag så ligger vi farligt nära gränsen till att om några år inte ha några internationella domare.

Man får inte ha allt för stor rädsla för att ändra gamla bestämmelser. Var inte rädd för det okända! Våga prova! Ett beslut mot ett ej helt förutsägbart resultat är inte så drastiskt som det kan verka. Det finns ju ett samband med tidigare gjorda erfarenheter. Det är ju det som ger anledningen till förändringen. Det finns mycket att diskutera i det här ämnet som kunde vara aktuellt för en utredning.

 

Annonser

2 reaktioner på ”Domarrekrytering

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s