I dag finns det två kategorier av dressyr. Vi har en som innehåller dressyr på elitnivå och en som omfattar dressyren på basnivå. Basnivån kan räknas upp till Msv B/MsvA nivå. Därefter vidtager de internationella klasserna. De tankar som jag framför i den här bloggen gäller i första hand basnivån, vilket jag hoppas framgår. Det är ju ett oerhört viktigt stadium. Inte bara för att skapa ett underlag för kommande elitekipage utan också för att behålla den klassiska dressyrens grundprinciper. Den internationella dressyren kräver i dag så oerhört mycket vad gäller hästmaterial och tränings/tävlingsmöjligheter att det ligger utanför den normala ryttarens förutsättningar. Som tur är finns det personer som satsar både i anläggningar och sponsring av hästar och träning och gör det möjligt för oss att spela med på den internationella arenan.  Utan dem skulle det vara omöjligt att hålla internationell standard. Men det får inte innebära att det blir  mindre  värt och intressant att rida på den nationella nivån. Om man vill komma långt borde ju här utmaningen ligga i att visa att man är så bra att man kan komma ifråga för större uppgifter. Och för dem som nöjer sig med att lära sig att rida och utbilda en häst för att ”kanske” tävla på nationell nivå skall också finnas en stimulans. Dressyren på den internationella nivån sköts genom ett samarbete mellan förbundet  och privata aktörer. På den nationella nivån ligger ansvaret mer på ridklubbar, ridlärare och tränare. Ett mycket mera spritt engagemang. Tränarklubben framförde för att antal år sedan synpunkten att man borde skapa en särskild kommitté för den nationella sporten för att samordna insatserna. Detta glapp i organisationen uppstod till en stor del genom sammanslagningen av RidF och SRC. RidF svarade för ridningen på det jag kallar den nationella nivån och SRC hade hand om det som hörde till tävling. Redan då befarade många att övervikten nu skulle komma att ligga på tävlingssidan och detta är väl också vad som hänt. Risken med fokusering på tävling är att hästen mer och mer kommer att betraktas som ett redskap, som skall bytas ut om det inte går bra på tävling. Det är här jag anser att den ”nationella” delen av dressyren är så viktig för att stimulera intresset för riktig ridning enligt de principer vi har fastställt. Detta innebär att ”tävling” på nationell nivå utgör en betydlig del av utbildningen både när det gäller och ryttare. Detta innebär också att organisationen runt detta blir minst lika viktig som när det gäller internationell nivå. Här måste finnas ett nära samarbete mellan ridlärare, tränare, domare och arrangörer. Alla måste känna att de är kuggar i det som skall bära sporten. Detta kräver en samorganisation mellan berörda parter. Det måste t.ex kunna ordnas träffar/seminarier med alla kategorier tillsammans. Om man känner att det man gör uppskattas även i ett större sammanhang kanske man gärna ställer upp med ideella insatser. Det är här en ”nationell dressyrkommitté” skulle kunna vara värdefull.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s