Ett område som snarast borde tas upp till diskussion är tränarsystemet. Har vi överhuvudtaget ett sådant system. Jag vill svara NEJ!  Vi har någon form av graderingssystem som i sig är mycket diskutabelt både vad avser avancemang inom systemet och den status respektive kategori representerar. Vad vi totalt saknar är en utbildning som skall leda till kompetens för respektive kategori. Vi har inte haft någon centralt organiserad tränarutbildning sedan andraårselevutbildningen på Strömsholm avvecklades. Vad som i dag kallas för tränarutbildning kan beskrivas som någon form av introduktion i vad en tränare skulle kunna göra. Att vara seriös tränare med kompetens att föra ekipage vidare kräver mycket mer än att vara ”ridledare”. Här räcker inte åskådningsundervisning. Här krävs stor och inte tillrättalagd praktik. Utbildningstiden måste vara sammanhängande och kan inte ske i grupp. Den måste ledas av en godkänd ”läromästare” och skall omfatta träning av många olika ekipage på olika nivåer och olika typer av hästar. När utbildaren anser att eleven har nått tillräcklig kunskapsnivå kan examination utföras. Denna utbildningstid kan inte tidsbestämmas utan måste anpassas till varje elevs förutsättningar. Därför är det viktigt att ingen aspirant utan tillräcklig grundläggande kunskap tas in i utbildningen. Man måste här skilja på bredd och spetsutbildning.  De som inte kan antas till den senare kan verka som ”amatörtränare”. Att vara professionell tränare bör vara ett ansvarsfullt yrke. Tränaren ska ansvara för att ekipaget utvecklas i rätt riktning. Ofta handlar det om stora ekonomiska och tidskrävande satsningar för ryttaren. Dessutom ska tränaren vara en garanti för att den standard som upprättats för både prestation och hästhantering bibehålles och förs vidare. Tränaren har också huvudansvaret för hur ekipaget presterar på tävling.

För att uppnå detta krävs ett nytt och väl utarbetat utbildningssystem. Här är ett tydligt och modigt ledarskap nödvändigt. Det måste kunna avgöras skillnaden mellan vad som är sympatiskt på individnivå men som kan leda till problem på systemnivå. För att skapa resurser till ett nytt system kan medel frigöras genom att dålig programvara läggs ner och omfördelas. Elever måst vara beredda att själva bidraga till möjligheten att få en yrkesutbildning. Avtal måste kunna träffas med verksamma tränare för att skapa utbildningsplatser.

Det skulle vara mycket stimulerande och värdefullt om dessa frågor aktualiserades och togs upp till diskussion på förbundsnivå. Ett nytt system skapas inte i en handvändning men om det inte tas upp på agendan händer ingenting. Det vore också önskvärt att vi kunde frångå vårt consensussystem och vågade framföra våra åsikter utan att först höra vad alla andra tycker.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s