Målsättning

Det är mycket viktigt att man skapar en målsättning för sin verksamhet. Men det kan inte göras hur som helst. För det första måste den vara realistisk och möjlig att uppnå. Men målet skall också vara utformat så att det har något värde för den totala verksamhet man bedriver. Det måste bidraga till en positiv utveckling. Det är ingen mening med att uppnå ett mål om det inte fyller den funktionen. Man får inte blunda för hur helheten ser ut bara för att man uppnått en målsättning, som kanske inte alls har någon betydelse i det stora hela. Att formulera en värdefull målsättning kräver alltså en tydlig vision av hur man önskar att den totala bilden skall se ut och att denna bild är realistisk. Målsättningen får inte bli viktigare än själva målet.

Detta skrivet som ett tillägg till mitt inlägg om ”utvärdering”.

Utvärdering?


På många kurser vill man av deltagarna ha en utvärdering av kursen. Den typen av utvärdering kan endast säga hur deltagarna uppfattat kursinnehållet men säger ingenting om resultatet av kursen. Detta kan utvärderas först när det omsatts i praktiken. I anslutning till mitt inlägg om kval ställer jag mig frågan: Hur ofta gör dressyrkommittén en total utvärdering av sin verksamhet. Deras verksamhet innehåller både dressyren på basnivå (lokal/regional) och på högsta nivå (nationell/elit). Vid en utvärdering får inte dessa delar utvärderas var för sig utan det måste göras en övergripande översyn. Här ingår alla delar (domare, tränare, tävlingar, distrikt) och deras samverkan.  Utan en bredd av god kvalitet sker ingen tillfredsställande tillväxt på högre nivå. Kvalitet kan inte värderas i antal starter i olika klasser utan måste bedömas efter hur kvaliteten i dessa prestationer varit. Värdet av en grundlig och övergripande värdering ligger i att man tvingas ta ställning till hur verksamheten i sin helhet fungerar och också att vidtaga verkningsfulla åtgärder för att närma sig sin målsättning.

”Kval”??!!

Man hör ofta kommentaren att dressyrkommittén är en ”återvägsgränd” när det gäller nya förslag till förändringar i rådande system. Nu har det kommit ett nytt bevis på att detta är verklighet. Det gäller de s.k. kvalen. Som jag tidigare flera gånger påpekat dras vi med ett både ”ointelligent” och destruktivt kvalsystem. Detta måste vara utformat av personer som har en mycket dålig insikt i hur situationen ser ut i verkligheten och dessutom  saknar vetskap om hur utbildning och träning kan samverka mot ett för dressyren positivt resultat. Jag skulle vilja betrakta det som ”amatörmässigt”. Framför allt gäller det kvalet från Msv C till Msv B.
I början av året lämnade en utbildningsgrupp in förslaget att kvalprocenten skulle höjas från 62% till 64%. Detta förslag har nu stoppats av dressyrkommittén. Det enda man tydligen gått med på är att  godkänna Msv B:5 som kval till Msv A, vilket trots allt är ett steg i rätt riktning. Det vore mer verkningsfullt att höja procentkravet i Msv C till 65%. Det är mycket lätt att få 62% i Msv C utan att vara i närheten av vad som krävs i Msv B. Det absolut bästa vore ett anpassat kvalprogram
Eftersom DK för en mycket ”anonym” tillvaro är det oklart vad som ligger till grund för deras ställningstagande. Kan det vara den inom dominanta organisationer vanliga rädslan för svårigheten att klart se verkan av nya åtgärder?  Acceptansen av en förändring är så starkt sammankopplad med resultatet att det är svårt att genomföra dem eftersom man inte kan se resultatet i förväg. Men man måste kunna arbeta med tänkbara konsekvenser i förhållande till nuläget. Man måste våga testa sina prognoser. Eller är det så – vilket vore mycket utmanande – att man är nöjd med den nuvarande situationen?