Varför?

På frågan varför ”öppna på medellinjen” är så utvecklande och avslöjande vill jag svara följande: Det är en mycket komplex rörelse, där olika utbildningsmoment tillsammans skapar helheten. Den kan indelas i flera punkter:

  • Ridningen på kortsidan före uppvändningen. Hörnpasseringen innan måste ha utförts korrekt och hästens tempo och balans måste anpassas innan vändningen.
  • Hästen måste vändas upp på medellinjen utan att den yttre bogen faller ut och så att den hamnar med fram- och bakben på linjen.
  • Öppnan skall inledas genom att framdelen flyttas innanför samtidigt som bakbenen stannar kvar på medellinjen. Hästen skall vara så eftergiven att detta kan göras utan någon förlust av balans/vinglande.
  • Form, takt och balans samt linjen skall bibehållas under hela öppnan.
  • Skall öppnan avslutas rakt ut skall framdelen återföras till medellinjen innan vändning.
  •  Skall öppnan övergå i en volt skall övergången ske med bibehållen form, takt och rytm.
  •  Skall öppnan övergå till diagonal sluta skall hästen vara så väl framme för den inre skänkeln att bakdelen inte kommer före i tvärningen samtidigt som form och rytm fortfarande skall bibehållas.

Eftersom man här inte har stöd av vägg eller staket krävs det att hästen är lösgjord och väl avstämd mellan samtliga hjälper. Kan man utföra detta korrekt åt bägge håll är det bevis på en rätt utbildad häst, som är redo att gå vidare i klasserna.

 

Annonser

Dags att städa i ”Msv:B rummet”.

Man kan inte låta bli att förvånas över dressyransvarigas motiv när det gäller utbildningsmetodik och utvecklande pedagogik. Nu har man – vilket i sig är utmärkt – gjort Msv B:5 till kvalprogram för Msv: A.  Men samtidigt passar man på att göra om detta program och ta bort en av de bedömningsgrupper, som var  mest avslöjande om ekipaget är tillräckligt befäst i form och balans för att gå vidare: öppna på medellinjen. Denna kräver att hästen verkligen rids mellan inre och yttre hjälper-något som är helt avgörande för utvecklingen.  Men man tycker tydligen att det är bättre att ryttaren ”kanar” mellan skänkel och vägg/staket. En följd av denna ändring blir att ryttarna inte kommer att öva detta moment, vilket ur pedagogisk synpunkt är förkastligt. Man får ju bara hoppas att motivet för detta inte är att man tycker att det är för svårt, för då har man ju verkligen bitit sig själv i svansen. Ge oss ett relevant motiv för denna ändring!                    Överhuvudtaget skulle man vilja se en ”sanering” på denna nivå. Ett förslag: Gör Msv B:2 till det obligatoriska kvalprogrammet från Msv :C till Msv:B.  Tag in ett av FEI:s Medelsvåra (junior)program i st. f. Msv B:3. Tag bort de enkla bytena ur Msv:B4.  De stökar bara till det och varken de eller bytena i språnget blir bra. Och slutligen -som det nu är – ha det tyvärr omgjorda Msv:5 som kvalprogram till Msv:A.  Detta skulle ge en ”renare” och mer pedagogosk väg i ekipagens utveckling.

Utbildningsstrategi

Det har ofta påtalats att det vore önskvärt med mera samverkan mellan ridlärare, tränare och domare för att uppnå en bättre samsyn på hur deras verksamheter bedrivs. Nyckeln till detta ligger på ett djupare plan än vad man  tror. Det räcker inte med att ordna tillfälliga gemensamma sammankomster för dessa kategorier. Man måste börja på ett mycket tidigare stadium för att skapa denna enhetssyn.
Vid den domarresa till Frankfurt som vi ordnade i december förra året bad jag Christophe Hess att redogöra för det tyska utbildningssystemet. Jag skall i stora drag berätta vad som där framgick.              För att kunna bli tränare måste man först vara godkänd ridlärare. Vill man gå vidare och bli tränare skall man först genomgå en grundutbildning som tränare i samtliga grenar: dressyr, hoppning och fälttävlan. Först därefter kan man välja specialgren och bli auktoriserad tränare. För att sedan bli domare måste man först vara godkänd tränare inom sin gren. Detta system skapar från början en tillräckligt god grund för att uppnå ett bra slutresultat.  Här kör vi de olika utbildningarna på enkelspår hela vägen och de får aldrig någon naturlig sammankoppling. Varför inte öppna ögonen och sluta traska på i samma gamla spår? Det går ju att se sig om i världen och att ta efter system, som är mer effektiva och kvalitetsskapande än dem vi nu har. Detta är verkligen värt att ta upp till behandling.