Vad är det som skall vara utslagsgivande vid bedömning av en dressyrtävling? Svaret borde vara självklart – hästens form. Att man bestämt sig för en standard för i vilken form en häst skall visas på tävling har naturligtvis en orsak. Och den är inte att det skall se snyggt ut. Anledningen är att man anser att hästen brukar sig på mest ändamålsenliga sätt om man följer den standard, som finns för varje utbildningsnivå. När man följer framför allt en Lätt eller Medelsvår klass förvånas man över hur få hästar som överhuvudtaget är i närheten av en godtagbar form. Man ser inte heller att ryttaren anstränger sig för att för att påverka hästen i rätt riktning. Det mest avslöjande momentet är hörnpasseringarna. Kan man inte rida en korrekt hörnpassering kan man inte heller rida en volt, en öppna eller en sluta på rätt sätt. En korrekt hörnpassering består av tre moment:                                                                                                                                                                                                                      1. Förberedelse genom att anpassa tempot till vad som är lämpligt för den linje man valt. Man ska inte rida så långt ut i hörnet som möjligt. Hästen måste få plats för att kunna bibehålla takt och rytm. Det viktiga är hur man rider linjen. En eller flera halvhalter säkerställer balansen.

2. Själva hörnpasseringen: Hästen skall genom eftergift i både inre och yttre sida med bibehållen balans och rytm följa linjen. Detta sker genom väl avstämd samverkan mellan inre och yttre hjälper.

3. Hörnpasseringen avslutas genom att hästen rätas ut på den nya raka linjen.

Detta sätt att rida en hörnpassering är det mycket sällan man får se i nämnda klasser. Eftersom det finns fyra hörn på banan ger hörnpasseringen en bra möjlighet att både kontrollera och rätta till formen. Det skall egentligen ”sitta i ryggmärgen”. Det skall vara så befäst att man inte behöver tänka på det. Var skall man söka anledningen till att detta utförs så dåligt. Inte i första hand hos ryttarna utan hos deras tränare. Man måste fråga sig vad de egentligen tränar på, när man ser så många hästar som brister i formen. Detta gäller naturligtvis inte bara i samband med hörnpasseringar, men det är ett mycket avslöjande moment. Det var därför jag, när jag tidigare var ansvarig för dressyren, införde bedömningsgrupp 5 under ”allmänt intryck”: hörnpasseringarna, ridningen mellan rörelserna, programlinjernas följande. Denna bedömningsgrupp, som på denna nivå bör vara den för uppvisningen viktigaste, har man nu av någon märklig anledning ändrat från koefficient 2 till 1. Jag anser att man i stället skulle höjt den till 3.

Denna brist i formarbetet borde föranleda en skärpning både i ”tränarutbildningen” och hos de enskilda tränarna. Man måste inse att det är mindre allvarligt om en häst gör några tekniska fel än om den går i fel form.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s